JAG ÄR INTE RELIGIÖS – JAG ÄR
PÅ VÄG MOT GUDOMLIGGÖRELSE!
Då detta skrivs har det gått en tid sedan sångerskan Whitney Houston dog och en hel värld (eller åtminstone den nordvästliga delen) sörjde. Samma sak när Michael Jackson dog. En ironisk bild på Internet ondgjorde sig nyligen över detta. Under en bild av Whitney stod det ungefär: En sångerska dör och miljoner gråter. Under nästa bild av svältande, afrikanska barn, stod det: Miljoner barn dör och ingen gråter.
Fenomenet kan tyckas paradoxalt, men så är ingen sorg den andra lik och jag är övertygad om att de flesta av de svältande barn som dör i Afrika också sörjs av någon. Det kan tyckas som en klen tröst, men enligt kristen tro är de alla, de afrikanska barnen såväl som Whitney, bevarade i Guds minne, för det är detta som det innebär att vara människa, att oavsett våra levnadsomständigheter och yttre förutsättningar, så är vi alla, kända som okända, väsen av evighet med odödliga själar som en kort tid, över rosor och över törnen, genomlever vår barndom och uppväxt och skoltid i detta jordiska liv, men också att när vi skall gå ut i det verkliga livet, så lämnar vi allt detta och går ”ur tiden”.
Hur varje enskild själs vandring skall gestalta sig, vet ingen, och inte heller hur länge den skall levas i den jordiska kroppen, eller hur relationen mellan rosorna och törnena kommer att se ut. En del får en större andel av umbäranden och får tidigare än andra slutföra sin jordiska skoltid. Det hör till vårt begränsade, mänskliga perspektiv i denna den kortaste delen av själens existens, att inte veta något om allt detta och ibland tänker jag att det nog är en Guds nåd att det är så, för hur skulle vårt jordiska liv annars ens vara möjligt, om alla visste hur livet skulle gestalta sig, exakt hur mycket sorg och hur mycket glädje man skulle tilldelas och dessutom veta när man skulle dö. Om man i förväg dessutom fick veta vad ens barn skulle gå igenom, skulle många kanske inte ens blivit födda och världen skulle gått miste om många av sina största andar och genier.
Men till allt det
ovanstående finns ett stort undantag, Undantaget som gör att allt
inte är hopplöshet och en enda spiral av meningslösa födelser och
tom död. Undantaget är samtidigt Sanningen om vilka vi är och vad
vi skall bli, Undantaget var en del av detta jordiska liv, med en av
evighet redan utstakad livsväg som med tiden också uppenbarades för
alla i dess närhet och Undantaget kom enbart med den eviga missionen
att genomleva lidandet och döden och därmed förvandla vår eget
lidande och vår egen död. Och när missionen var fullbordad och
Undantaget kom i kontakt med vår död, gavs istället det eviga
livet åter till miljoner, ja, till alla som vill följa den ljusets väg
som bröt fram i spåren av detta Undantag.
Här är den kristna tron alternativet till alla religioner, ty kristendom är definitionsmässigt något annat än det vi brukar kalla ”religion”. Kristendomen vill inte i första hand hjälpa oss att hantera och leva med vår dödlighet, nej, den krossar istället för evigt döden och dödsriket och transformerar allt detta till något helt annat, till en väg ut i ljuset. Så är kristendomen inte en religion, utan fastmer en livsväg, vägen genom död till liv, och där religionerna oftast syftar till endera underdånig dyrkan och mer eller mindre komplicerade akter av vördnad eller blidkan av en mer eller mindre distanserad och ouppnåelig gud eller flera mer eller mindre övermänskliga gudagestalter som enväldigt styr våra liv och tilldelar oss förtjänster eller olyckor efter eget godtycke, eller ibland endast handlar om att kunna bortse ifrån och skjuta ifrån sig alla de känslor och lidelser som är det sant mänskliga i detta liv och själv endast samla goda gärningar för att kunna fly från det eviga och meningslösa kretsloppet av födelser och återfödelser och så uppgå i intet och ett evigt utslocknande, så syftar kristendomen istället till det som är vår eviga bestämmelse, en förening med Gud på det mest genomgripande sätt som tänkas kan – det är detta som, så långt det ännu kan ske i våra begränsade jordiska kroppar, faktiskt sker i den kristna mässan – och det är denna förening som är grunden för vår egen gudomliggörelse, en central del av kristen tro. Det är detta ditt liv handlar om och det handlar verkligen om ditt verkliga liv och det livet börjar här, i skolan, men det slutar inte här, det slutar i Gud, ett slut som, när vi väl är redo för den upplevelsen, mer är en början än ett slut.
Låter detta som en delvis annorlunda beskrivning av kristen tro än vad du tidigare tänkt dig? Grattis, för då har du mycket kvar att upptäcka! Till att börja med, är det faktiskt just detta som Kyrkan firar under Påsken. Märkte du, att jag i det ovanstående inte en enda gång nämnde Påskens budskap eller Jesus Kristus, den uppståndne Herren? Ändå är det precis detta jag talat om hela tiden!
Matteus Maria Furemalm, teol.mag., fil.mag., prästkandidat för Nordisk-katolska kyrkan
